Vackra höst!




Jag ska alltid komma ihåg den fantastiska hösten som 2013 har bjudit på. Otroligt vackert väder!
 
 
 

 

Kontrollfreak!




När jag kom hem idag kände jag mig alldeles matt. Borde vara superglad. Jag fick lägenheten i Jonsered! Gött! (bara att det blir dubbla hyror i tre månader - byebye resan till USA...) Ändå kunde jag inte vara glad. Kunde inte slappna av och släppa saker en stund ens - förrän jag skrev ner allt jag behövde göra. kunde jag slappna av en del. Skickade lite mail och sms. Kollade upp och bollade idéer med min lillasyster. Tack Elin!
 
När jag fått mitt kontrakt ska jag flytta hemförsäkring, comhem och sånt där och nästa vecka ska jag ta tag i ett hemligt projekt och boka lite saker. Nästa vecka.
 
Det känns skönt att ha skrivit ner allt, men ändå är jag stressad. Hjärtat slår lite snabbare och det flimrar bakom ögonen - ähh, vet inte hur jag ska förklara, men jag skakar liksom och känner mig lite lätt febrig
 
Snacka om kontrollfreak.
 
Hur kommer man till sans?
 
 
 

 

Stress




Jag har huvudvärk och lite lätt halsont. Börjar liksom känna mig febrig och har ingen som helst lust med nånting - för allt är ovisst, osäkert, jobbigt och besvärligt. Det är helt sjukt. Det är inte ens feber - det är stress. Och det är ingenting som känns som att man sjukskriver sig för. Men jag vet egentligen att det påverkar mitt sätt att arbeta. Och jag tar ALLT personligt. Idag har jag gråtit ända sedan jag kom hem. Tillomed på tåget föll det en tår eller två (världens längsta resa när man är ledsen)
 
Jag borde avboka allt jag tänkt göra efter jobbet denna veckan, men man har ju lovat saker. Vill inte vara den som viker sig och jag hatar att förklara varför - för då blir jag bara än mer ledsen. Det går liksom inte att förklara. 
 
 

 

 
 

Återkommande problem




Det här med ork. Jag är helt slut efter en femdagars vecka mån-fre 7-16 Vad gör man åt det?
 
Hade velat göra mer. Vad vet jag kanske inte, men något. Och orka städa en vardagskväll istället för söndag förmiddag. Hade varit skönt att vakna till ett rent hem en lördag. Inte bara en måndag. 
 
Sen ska man ju hinna med en massa saker hela tiden, man ska leva, man ska sköta kosten, man ska träna, man ska vara solbränd, nyfrisserad, ha snygga kläder och ha ett fint hem, man ska vara förbannat lycklig och uppleva saker hela tiden. Och vara anträffbar så man kan visa upp sitt lyckliga liv för alla. Inte konstigt man blir stressad i detta mediasamhälle. Men det vet vi redan. 
 
Jag har inte råd att uppleva en massa saker, jag har inte orken och jag har ingen att uppleva saker med - vilket gör att en strukturerad tjej som vill ha allt planerat inte riktigt kastar sig ut på äventyr på egen hand där man inte vet ett skit om vad som kommer hända. Hade behövt hänga med ngn som gör sånt.
 
Ähh, denna fredagkväll spenderar jag i soffan o vilar upp mig. 
 



Upptagna karlar

Alltså det här med gifta män, killar som har flickvän eller helt enkelt upptagna karlar... Låt mig vara! Vill väl också träffa ngn som är tillgänglig för mig fullt ut. Jag vill också vara kär - och få lov till det.

Story of my life ... Se på detta mailet t.ex.


simsala Skrev:
-----------------
Hej,

Du är otroligt vacker!

Jag är gift och söker en älskarinna som vill träffas för härligt sex.

Hör av dig om du finner mig nyfiken.

Kram


Va faaan... Känner jag. Det äcklar mig så otroligt mycket och gör ju bara ännu mer att jag inte tror på kärleken. Inte en chans att jag skulle vara "den andra kvinnan" Jag ska vara nr 1

Här var förresten mitt nattsällskap


Svenskt

Igår på väg hem till Lollo slog det mig hur vi svenskar är. På gott och ont. Vi/jag trivs med att spendera tid för mig själv. Även om det, som singel, sker ngt mer ofta än man egentligen kanske skulle må bra av. Men när jag igår satt på vagnen och vi passerade en annan vagn i motsatt riktning och alla satt på varsitt säte så långt det gick. Inga som satt ihop, som pratade o skrattade eller ens kära som satt och kysstes. Så svenskt. Jag är likadan. Denna lördagen har jag spenderat hemma. Städat lägenheten o läst i en bok. Nu äter jag en sallad på ett café till lunch. Ensam. Undrar hur jag hade uppfattats om jag hade flyttat till ett annat land. Misfit.

Ikväll ska jag dock sällskapa med Tina o Kalle. Melodifestivalen. Så svenskt.


Sveriges nationaldag!




6:e juni blev en röd dag för inte alls särskilt länge sen, först år 2005, men har varit nationaldag ända sedan 1983. Och varför firar vi den 6:e juni? Egentligen?

"Den 6 juni 1523 var den dagen Gustav Vasa hade valts till Sveriges kung. Samma datum 1809 hade riksdagen underskrivit den gällande regeringsformen, som fastslog de allmänna medborgerliga rättigheterna. Bland annat yttrande- och tryckfriheten, viktiga steg mot den demokrati vi lever i idag." - KÄLLA




Valborgsmässoafton




Precis som vid påsk tänds eldar ikväll. Jag var lite osäker på varför vi firar valborg, men misstänkte att det hade att göra med att man firar in ljuset och lite så. "Vintern rasat ut bland våra fjällar..."  Och det är väl därför som många faktiskt firar idag. Det är så härligt med ljuset, våren och värmen som kommer! Och för ungdomar och studenter att ha en ursäkt att supa till - vi är ju faktiskt lediga dagen efter..

Jag läste (källa Wikipedia - läs det med en nypa salt) dock att man tidigare i vår hedniska tro (asagudar och sånt) tände eldarna för att skrämma bort häxor som under denna natt red på kvastar och getabockar till gamla offerplatser för att ställa till med ofog i djävulens sällskap

(som får mig att tänka på påsk och Blåkulla som också måste vara något hedniskt påhitt - inte handlar det väl om Jesu lidande och uppståndelse?)

Valborg är en helgonförklarad kvinna. Hon kom till Tyskland från England under medeltiden (700-talet) för att sprida kristendomen bland de hedniska tyskarna. Hon var nunna och bodde i kloster. Det står inte så mycket om henne eller hur hon dog eller blev helgonförklarad. Men hon ska vara skyddshelgon till de som smittats av rabies och en kristen beskyddare av säden. Hon dog den 25 februari 779, men benen efter henne flyttades den 1 maj. Benen förvarades i en klippskreva och det sades att en helande olja sipprade från den skrevan sedan.

Så det här med Valborg har lite blandade betydelser.

Vad gör ni idag? :)

Förra året:




Kony 2012




Kan vara något av det vidrigaste som finns. Så bra att sånt uppmärksammas! Se detta. Hur kan sånt här ske i världen? Det är för tusan 2012!




Det är vanligare än man tror




För ett par år sen hände en grej där jag och en kollega satte dit en riktigt sjuk jävel. Det blev rättegång och grejer. Upplevelsen var skärrande, men vi kom undan lindrigt i jämförelse med andra tjejer. Ändå satte det sig på psyket - vad hade hänt om vi inte gjort som vi gjorde, eller om vi var ensamma? Det var en vanlig vardag.

Igår var det lönehelg. Jag kom hem närmare halv tre med vagnen. Det är som upplagt för överfall. Ensam tjej i klackar, halt och svårt att gå på grund av det. Jag gick av en hållplats längre bort. Det är mer upplyst där. Många fler än jag gick av vagnen, men det var bara jag som vek av ner till mitt område. Och en till.

Jag bor ganska långt ner på gården. Man brukar normalt gå av på hållplatsen innan när man bor där. Mannen bakom mig viker aldrig av vid någon port och jag börjar ana oråd. Jag tittar på honom då och då för att han ska fatta att jag sett honom. Men jag gissar att han tror att jag är berusad. Jag snabbar mig till min port, men märker att han är mycket närmare nu.

Jag sätter nyckeln i låset. Känner att han står nära, nästan så han sniffar mig i nacken. Så jäkla hemskt! Jag vet att han inte är någon granne. Jag vänder mig snabbt om och skriker till. Jag är så förvånad över vilken stark röst jag har och jag tror han reagerar på hur skärpt jag är.

"Vad fan tror du att du håller på med?!"
skriker jag. Två gånger.

Han ryggar tillbaka och mumlar något. Jag frågar vad han säger och hör att "jag ska också in i den uppgången".

"Du, det där tror jag inte det minsta på!" ropar jag medan han springer iväg. Öppnar dörren och springer snabbt in, dörren låser sig och jag springer in i min lägenhet. Vågar inte tända någon lampa. Så fruktansvärt skakis. Ringer Lollo och märker att jag hulkar. Gråter när chocken kommer över mig.

Jag är så glad att han blev rädd. Vågar inte tänka på vad som hade hänt om han inte blivit skrämd. Sjuka jävel!

Ska man anmäla sånt?

Jag är så glad att jag var nykter!

Men det är svårt att få bort minnet av honom så nära mig. Som om han sniffade mig i nacken. Så jävla vidrigt! Så fruktansvärt obehagligt!

Kunde inte sova på ett par timmar inatt. Sen gjorde jag det. Vaknade klockan nio och började gråta. Huvudvärken blev ett faktum och jag inser att jag måste bearbeta det den här gången, inte ignorera mina rädslor, känslor och hur det påverkat mig psykiskt. Förbannade jävla människa!

Nu är det jag som köper försvarsspray med färg. Nästa gång åker han dit..!



Thank you for supporting our fight against breast cancer




Köpte armbandet som Lindex tagit fram som man kan köpa iår för att komplettera de rosa banden. 75 kronor kostade det. För en bra sak :) Köp det!

Ni klämmer väl på era bröst kvinnor?

Förra året var jag helt övertygad om att jag hade ngn form av knöl i mitt bröst. Troligtvis bara brosk, men jag blev supernervös. Ringde sjukvården men hon nästan skrattade åt mig eftersom jag var så ung och inte hade bröstcancer i familjen. Jag blev så fruktansvärt ledsen och kände mig så hånad. (mitt förakt till sjukvården blev än större. Jag har tyvärr sedan länge redan minskat förtroende för sjukvården- jag ska börja gå privat..när jag börjar jobba och tjäna pengar igen)

Men sånt måste kollas och that is it..!









Att stressa ner



Funderar lite på hur man ska lyckas stressa ner när man inte kan ta en veckas ledighet hur som helst.
Blev tipsad om Yoga...kanske vore ngt. Bara jag lyckas hålla andningen i schack och inte tänka så mycket på den. En annan sak är väl att inte planera in så mycket hela tiden. Men det är svårt att undvika. Jag vill ju inte förlora mitt sociala liv.

Sova funkar inte. Jag blir nog bara än mer trött. Träningen funkar för stunden (och troligtvis i längden) - men jag blir lite stressad över att jag behöver hinna med den. Det är dock prio ett. Eller iaf topp 3.

Jag älskade att bli ompysslad under ansiktsbehandlingen i tisdags (och idag är min hy så otroligt mycket bättre..!) men en SPA-behandling har man ju inte råd med varje dag.

TIPS?



Cancer



En för mig mycket närstående har fått diagnosen cancer. Men det är inte bara äldre som får cancer.




Vi blir äldre



Det mesta är faktiskt på topp just nu :)

Jobb idag, ledigt imorgon.

Det kom in en gammal klasskamrat på jobbet igår - insåg hur himla mogna vi är nu! Han har tillomed startat ett eget företag - hur många vuxenpoäng ger det? Jag är rätt imponerad, dessutom pluggar han heltid och jobbar en massa för att inte behöva ta lån - samtidigt som han måste pendla mellan Jönköping och Stenkullen var gång han ska jobba då han pluggar på annan ort. Impressed..! Det är superkul att träffa gamla klasskamrater och upptäcka en annan sida av dem som man inte såg då. Go Kristian! (Vi gick i samma klass på Alléskolan, Floda, åk 6-9 - det är hur länge sen som helst..!) Han hängde nog bara med en av våra gamla klasskamrater numer - och jag får tråkigt nog erkänna att jag bara har sporadisk kontakt med Antonia, Alexandra, Ida och Moa. Angelica är min granne men vi lyckas sällan ses ändå :( De är de enda jag språkar med av och till. Sms eller mail mest. Eller bloggen då..

Älskade Alexandra




Sjukvården är botten

Det finns förbannat många inkompetenta människor på vårdcentralerna runt om i Sverige. Jag har sagt det förr. Och jag menar det. Det bemötande jag fått genom åren och även idag har gjort att jag tvivlar något fruktansvärt på om det ens är säkert att gå till läkaren när man mår dåligt. Bättre att rida ut stormen och hoppas på det bästa?

Ringer man om något allvarligt dumförklarar dem en - jag har fått nog!

Anställ för fan personal med social kompetens!
Som tar varje patient på allvar. Jag skiter fullständigt i om det finns många hypokondriker som ringer. För mig får de vara hur många som helst. Bara de tar mina samtal på allvar.

Det är sånt här som framkallar misstro. Tänk den dagen man kommer med något allvarligt och de avfärdar det som någon vanlig infektion som man måste vänta ut. Eller den dagen man inte kollar upp det alls.


Jag kan säga att jag inte är den som söker upp läkarvård i första hand. Just på grund av bemötandet. När i hellskotta ska de motbevisa mina fördomar??

Så jäkla obilligt!



Ökning av antidepressiva medel


På Nyhetsmorgon imorse tog de upp hur det ligger till ang. försäljningen av antidepressiva medel. Försäljningen har alltså ökat ordentligt det senaste och det är mest unga tjejer som får det utskrivet.

Alltså tonåringar!

Jag känner själv att jag kanske hade behövt be om tabletter förra året, men jag red ut stormen för jag hoppades så att livet skulle bli enklare. Jag gillade ju mitt liv, det mesta i det iaf. Jag hade aldrig en önskan att inte fortsätta. Jag mådde bara obeskrivligt och fruktansvärt dåligt. Jag talade aldrig riktigt om det med mina nära, det var bara några underbara kollgor som fick höra, och kom med saker som jag behövde höra.

Självklart tror jag på att folk som mår dåligt i första hand ska be att få tala med någon. Men jag är inte en person som vill dela med mig av allt som känns kass och jag vill inte behöva vara den som kontaktar någon för att återuppleva mina sorger som jag försöker ta mig ifrån. Det är ju inte särskilt lockande. Ibland vet man inte ens varför man mår som man gör.

Jag mådde aldrig dåligt under högstadiet, mina låga perioder började yttra sig under sista terminen på gymnasiet. Studenten var en pina, för att inte tala om balen - jag ville inte gå. Gjorde det ändå, för att hålla uppe en fasad.

Har kraven blivit högre på högstadieeleverna idag?
Eller har de vuxna blivit sämre på att upptäcka de som mår dåligt?


Jag tror att man måste våga att ta upp frågan i alla skolor. Och vara tydliga med information om vad man kan få hjälp med. Var man kan få hjälpen. Kuratorn är kanske inte alltid den mest lockande - men då ska man veta vad ungdomsmottagningen kan hjälpa till med. Det kanske känns bättre eftersom de, kanske i större utsträckning, har koll på ungdomar och vad som händer i kroppen, med vänner och skolan. De får höra om det så ofta. Det handlar inte bara om kondomer och gynundersökningar. Det handlar faktiskt väldigt sällan om sex.

Särskilt måste pekas på att det är så vanligt att må dåligt. Man är inte ensam om det.
Även om det känns så.



Efterlyser vanligt hyfs!


På fredag har vi tenta i datorkunskap. Satt just och övade lite medan jag sammanställde mina anteckningar jag tagit under lektionen idag och sist för mina söta klasskamrater som behöver ta hand om sina små barn :) Det känns rätt bra. Synd bara jag missade en stund av lektionen idag då jag hade ett ärende.


Sedan följde jag också en vän till mvc för sån där cellprovtagning som alla kvinnor över 23 ska göra. Har också bokat tid för det om någon vecka och är rätt nervös över det. Hua! Men det gick tydligen bra och gjorde inte ont.
Men vad jag tänkte komma med var att

om man arbetar inom vården - visst fan måste man väl ha social kompetens? Särskilt om man står i en reception? Eller är jag bara överkänslig eftersom man själv jobbar med service?

♦ Man talar inte fackspråk med folk som inte är i branschen
(jag förstod ju vad hon menade, men blev ändå irriterad för principen säger att folk inte är insatta)

♦ Man ska vara tillmötesgående i en reception - hjälpsam

♦ Det sämsta man kan göra är att dumförklara en patient, med en underton som spyr förrakt

♦ Man ska inte vara snorkig, särskilt inte på avdelningen där patienterna möter en gynekolog.
Det är så förbannat känsligt i sig!

Jag blir på riktigt upprörd när man får ett sådant bemötande. Vet inte folk vad vanligt hyfs är? Eller är det jag som har för höga krav?


RSS 2.0