Möte i matbutiken
Ibland har man liksom funderat över varför man inte snubblar över sin kärlek på Ica. Det känns som att det är där man hänger mest, eller kanske oftast. Förutom hemma eller på jobbet.
Det är såhär. Man (läs jag) är alldeles för blyg. Igår när jag stod i grönsaksdisken på Ica såg jag en ruggigt söt kille. Hur fin som helst. Och så kom jag på att jag kände igen honom. Han jobbar på tingsrätten. Jag möter honom i matsalen varje dag.
Jag har nu två alternativ:
1. Jag ler, nickar o säger hej. Visar att jag känner igen honom. Kanske det kan öppna för konversation?
2. Jag böjer huvudet och låtsas fundera över dagens inköp, alltför upptagen för att notera människor ikring mig.
Jag väljer alternativ 2. Dessutom glömde jag ändå morötterna. Skit också.
Men det är iaf därför som jag aldrig kommer möta kärleken på Ica. Sätter mitt hopp till Coop.
De lär sig alltid för sent
När jag var 16 träffade jag en kille som var 19. Jag minns att mamma reagerade på åldersskillnaden. Haha, japp - tre år..! Vem visste vem han var egentligen? Han bodde med sin fina familj i Hovås. Jag kommer inte ihåg hur vi började träffas, men vi gjorde lite roliga grejer ihop ändå. Istället för nians "bal" spenderade jag, Alexandra, Terese och Rebecca en regnig kväll i Delsjön. Vi hade paddlat kajak med hans vänner och han ville att jag skulle stanna över natten i tältet. Jag ville inte det, så han paddlade med in till stranden igen. Han var snäll.
Åh, jag minns den promenaden till spårvagnen med mina fina tjejer ♥ hur allt plaskade omkring oss och vi var alldeles leriga om skorna och kläderna. Men vi var glada ändå =) Längtar ibland tillbaka, till då allt var så sorglöst!
Jag hängde mycket vid Delsjön den sommaren. En gång åkte vi ut till en stuga i Härryda och sov över ett gäng. De spelades gitarr, lagades mat och allt var rätt bra. Han pratade portugisiska, hade många vänner ikring sig och runt om i världen, kändes det som. Jag tror han rest iväg och bott i andra länder under flera år. Pluggat o jobbat. Sånt jag aldrig skulle våga göra.
Idag fick jag ett meddelande ifrån honom. En kille jag inte hört av på evigheter, en som jag näst intill glömt bort. En som jag inte minns varför jag slutade träffa. När jag tänker på det så tror jag att det var magkänslan som jag hade lyssnat på. Han bad om ursäkt. För hur han betedde sig för så många år sedan. Varför minns jag inte?
Och varför lär sig alltid killarna för sent? Mig ska man hålla hårt i, man kan inte komma i efterhand. Särskilt inte om man varit elak mot mig.
Ska nog förresten träffa Herr Gårman i veckan. Onsdag tror jag. Det är dags att gå vidare och inte fortsätta hoppas på det som varit, det som kanske kanske kanske kunde bli. För kanske håller inte i längden. Måste bara övertyga hjärtat. Du har för stor del där, fortfarande.
Första gången - ung och dum
Eftersom jag inte lyckats sätta igång med städningen eller tagit mig ut på en promenad tänkte jag att jag ska fortsätta med temat "ung och dum" Enjoy!
Denna gången ska jag berätta om min första pojkvän. Jimmy var den bästa första pojkvännen man kan ha! Trevlig, väluppfostrad, rolig, pojkig, social, rak på sak, SNYGG...mina föräldrar gillade honom (och mina syskon också tror jag, det lilla de fick träffa honom)
Men, han festade en del. Han var 18, jag var 17.. Han kom in på krogen - det gjorde inte jag alla gånger (om man inte räknar med The Golden Days..) Men jag och Rebecca var ofta med på deras hemmafester. Ibland hemma hos Jimmy då hans föräldrar var borta, ibland hemma hos hans vänner. Jimmys kompis Pierre hade en brorsa med egen lägenhet. Han var snygg, trevlig och generös till tusen. Jag gillade verkligen Andreas. Hette han så? (men mest av allt gillade jag min Jimmy, han var bäst.! Så snäll o go o härlig! Jag kan nog tillomed sträcka mig till att jag var kär..)
Andreas hade fest en kväll. Jag fick Baccardi Breezers som jag gillade. Smakade ju saft liksom. Jimmy ville se mig full. Jag hävdade att jag aldrig blir så full så jag spyr - man ska dricka med måtta. (jo, tjena!) Senare under kvällen fick jag mig en redbull-vodka. Fy, va äckligt! Det ville jag inte ha. Men Jimmy menade att jag skulle få en breezer om jag bara drack den där drinken. Så jag gjorde det.
Jag fick för mig att jag ville bada badkar. Med Jimmy. Jag frågade Andreas om det gick bra. Jovisst, det gjorde det. Det var inte alls det där romantiska med tända ljus och badskum i ett nersläckt badrum. Nej, vi satt med badrumslampans starka ljus i ett halvfyllt badkar utan skum. Jag var full, Jimmy var inte lika full. Jag satt i hans famn och vaggade. Han frågade snart om jag behövde spy. Jag skulle må bättre då. Nej, svarade jag. Jag spyr minsann aldrig. I nästa sekund rusar jag upp ur badkaret och får i sista stund upp toalocket. Troligtvis den mest romantiska stund i hela mitt liv ;) Hahahaha..! Min första fyllespya. Stackars Jimmy.
Sedan dess klarar jag inte av ens doften av Redbull, eller likvärdig energidryck..
Trodde ni skulle få något snaskigare va?
Rosen på bilden hade jag fått av Jimmy samma kväll. Vi hade bråkat och jag hängde med Lollo och Lisa, men han letade upp mig i vimlet och gav mig en ros, en kram och en kyss. Allt var bra igen. Allt var så mycket lättare när man var yngre. ♥
Malibu - UNG OCH DUM
Jag stod just i duschen och peelade kroppen med min nya bodyscrub jag fått av lillasyster. Doften är cocnut lime och det ledde mig till ett minne jag har sedan jag var 18. Jag kan inte dricka malibu längre - ni vet att det smakar cocos. Den smakar det lika mycket som den här luktar.
Jag har alltid varit väldigt ansvarsfull när det gäller alkohol och drickande tillsammans med mina tjejkompisar, men ibland har det spårat också för mig. Tänkte dela med mig av ett "minne"
När Linda skulle fylla 18 i november 2005 bjöd hon in oss tjejer på fest. Efteråt skulle vi till Tre Kockar i Kungälv. Ja, vi var som sagt 18 år och kunde väl inte komma in på så många ställen ännu. Och vi hade ingen lust att ta oss till stan, ja de flesta iaf (jag hade inte haft ngt emot det då jag ändå skulle ta den vägen hem senare under natten)
Jag mötte upp Carro i stan. Det regnade och vi var irriterade (jo, det kan man bli när man är 18 år och har fixat sig iordning och regnet bara förstör) Vi hade med oss cider som jag inte vet hur vi hade fixat. Vi bestämde oss för att börja dricka så snart vi kommit hem till Linda, för att stämningen skulle bli bättre. Vi var av den meningen - ingen fest utan alkohol. Kanske man kunde få hångla ikväll också? Om man var riktigt modig..
Så snart vi klivit av bussen skyndade vi hem till Linda. Jag minns inte längre var i Kungälv hon bodde, men nära centrum iaf då det var gångavstånd. Vi korkade upp och hade tjejfest. Kände inte alla - men de flesta var trevliga. Vi drack upp våra cider och snart var det dags att gå. Linda skulle bara bjuda på en drink. Hon hade fått en flaska Malibu och tyckte det passade att använda sig av den. Den blev jättestark.
Emelie springer på toa och spyr. Carro håller i mitt hår och spyr själv i handfatet eftersom hon inte klarar av när någon annan spyr. Ann-Sofie frågar om hon ska stoppa sina fingrar i min hals. I min hals. Nej tack säger jag mellan varven. "Jag ville bara ge en hjälpande hand" replikar hon fyndigt och fnissar högt.
Vi ska lämna huset. Elin och Carro hjälper mig att sätta på mig skorna.
Lindas mamma står på altanen och vinkar adjö när vi smiter ut från källardörren. Strax därefter spyr jag i Lindas mammas buskage. Fint.
Jag skäms något fruktansvärt och jag vill bara hem. Jag vill till busstation men jag får inte för mina vänner. De vågar inte lämna mig. Vi stapplar in på tre kockar i kungälv. Jag med Elin i ena armen och Carro i andra. Jag hänger alltså emellan dem. Förstår inte vad det är för oansvariga vakter som fick jobba där. Jag kunde ju inte ens gå själv! Jag spenderar ett par minuter på toaletten och sedan sitter jag på en stol vid ett bord med Emir och en annan klasskamrat som mött upp oss. Tjejerna dansar. Jag vill bara hem.
Jag tar upp telefonen och ringer min bror.
"Roooobin, jag är fööölll... Kan du hämta mig i Kungääälv..?"
Jag vill minnas att han nog sover. Nej, han kan inte åka till Kungälv för att hämta mig. Kan han hämta mig i stan då? Nej. Okej, kan han hämta mig på stationen i Floda då? Ja, det kan han.
Jag sitter på bussen och jag minns inte ens resan. Jag tar pendeln hem, men jag minns inte heller den resan. Det jag minns är att när jag kommer till Floda har Robin somnat igen. Jag får gå hem. Och visst var det nog nyttigt med den där promenaden innan läggdags. Trots den så snurrade det hemskt innan jag lyckades somna.
Jag var inte stolt.
Det var inte första ggn jag spydde av alkohol. Men den historien kan vi ta en annan gång ;)
Ung och dum
Ny kategori :)
Här får ni ett par inlägg där jag berättar om förr i tiden. Det hände en del när man var tonåring. Men också nu när man är "vuxen". Välkommen att läsa vidare. Kommer komma upp då och då.
Puss.!
