emelieholmberg

Idag vaknade jag lite halvt strax före klockan ringde och lyckades intala mig att jag är ledig idag - men icke! Den förbannade klockan ringde iaf och det var bara att kliva upp.

I måndags efter jobbet tränade jag bröst och armar. Igår tog jag en promenad i Skatås med Mikael. Det var trevligt :) Idag hade jag packat träningsväskan och var redo för ett nytt gympass - bara för att komma på att jag har en massage inbokad kl 16:00. Jobbigt att kånka med grejerna dit. Får träna när jag kommer hem istället.

Funderar en hel del över vad det är jag kan vara stressad över. Kommit fram till att det är livet i allmänhet, matschema i synnerhet samt stress över att man inte gör saker. Och eftersom jag inte vill resa och uppleva själv så blir jag stressad över att jag aldrig träffar ngn - det senaste har jag insett att jag nog blockerar mig för jag får absolut inga som helst känslor för någon. Jobbigt.

Så nästa år ska jag åka själv på semester om jag inte får ngn med mig. Får spara och göra den där resan till Miami eller kanske Los Angeles. Punkt. Så får jag lite livserfarenhet.

Hej!

Denna helgen har jag spenderat med min familj. Efter sjukhusvistelsen har jag varit lite yr så jag har bara tagit det lugnt. Igår var jag i Floda och idag tig jag mig till slottsskogen. Jag o Alma umgicks hela förmiddagen. Hon red på en häst och så såg vi älgar och dovhjortar (bambis) och så gick vi till barnens zoo. Underbara unge! Jag älskar henne så otroligt mycket :)

Sedan åkte jag hem o bytte om inför ett PT-pass. Det vart backintervaller idag. Skönt pass! :)

Igår vid den här tiden fick jag bedövning i armen - jag skulle ta mitt livs första blodprov genom armen (stick i fingret hade jag premiär för förra året) och jag var livrädd för nålen så jag började gråta vid blotta tanken. Snälla sjuksystern gav mig bedövning som skulle verka i en timma.

Upprinnelsen till det hela är magknip. Kl sju hade jag stämt träff i stan för att gå på bio kl 20:20 o hinna med en kaffe innan dess. Innan jag tog vagnen kände jag en välbekant smärta i magen (magsäcken) men då detta brukar gå över åkte jag ändå.

Jag åt en banan och en drickyoghurt m goda bakterier innan bion. Smärtan blev mer och mer intensiv och en timma in i filmen var det outhärdligt. Jag kunde inte sitta ordentligt och knappt gå, det smärtade i ryggen också. Jag började gråta och fick lämna bion.

Sjukvårdsupplysningen uppmanade mig att ta mig till vårdcentralen. Tog mig dit och tog prover - så fort jag fått lägga mig på en brits började smärtan att avta. De kunde inte hitta ngt fel och skickade mig därmed vidare till akuten på östra sjukhuset. Panik!

Kl fem imorse kom jag därifrån med ett recept på tabletter för att lugna magsäcken (tror jag)

Tina och Kalle kom dit och gjorde mig sällskap hela natten. Jag är otroligt tacksam över det och det är så skönt att ngn annan vet mitt bästa när jag inte fattar det själv <3 Tack för berättelsen som gjorde att jag skrattade medan blodprovet togs och för hjälpen med kläderna, fnissattacken som gjorde att syster tittade till oss då hon trodde ngn grät :) Tack för skjutsen och för mackan som jag äntligen fick äta i bilen hem imorse. Ni är fantastiska!

Jag kommer på mig själv sakna beröring något fruktansvärt. Jag tänker inte på det mellan varven (förutom när man överväger att hitta en bra massör för att det ömmar i ryggen) men när jag väl får en klapp på axeln, en kram eller en nyp i armen så inser jag hur mkt man behöver beröring och hur fantastiskt skönt det är att få en klapp någon gång ibland. Och när jag tänker på hur mycket jag uppskattar en klapp så inser jag hur länge jag varit "ensam". Stört.

Jag hörde att en konstnär skulle lägga sig ett par timmar o så kunde man få komma o ligga sked med henne för att få känna lite närhet. Kanske skulle kolla upp det där :P