Är så himla ledsen över att jag inte får till det med tid för mig själv längre. Har varit bortskämd med det under de senaste åren. Den senaste tiden har varit fylld av måsten, av att anpassa sig efter jobb, vänner och familj. Hela semestern var sån och jag hann inte komma in i vanliga rutiner förrän jag behövdes någon annanstans. Jag slits mellan det jag vill, det jag måste o det jag borde. Vanemänniskan i mig gråter för jag är så splittrad. Samtidigt har jag blivit så trött och varje gång jag får en kväll för mig själv har jag haft mycket att göra under dagen och är helt slut i kropp och huvud så jag måste vila. Det gör mig så ledsen! Känner mig tråkig när vänner vill ses och jag inte orkar. Känner mig så lat när jag aldrig tränar längre, men vet att jag borde. Och att jag egentligen har tid - men jag orkar inte! :( Och ofta känner jag att jag är så förbannat plikttrogen men får inget för det. Så här har vi mig nu - en upptagen och tråkig kompis, jobbig och tråkig flickvän och en stressad och otrevlig arbetskamrat.
