Okej, helt ärligt hade jag inte de högsta förväntningarna på kvällen. Vi har alltså sett Jill Johnson på Rondo ikväll. Vilken röst kvinnan har! Och vad mycket hon gjort. Är imponerad - och har visserligen gillat henne länge, men det var en härlig påminnelse - och nu ska jag lyssna mer på henne igen. Hon sjöng min favoritlåt sedan första gången jag hörde den. Kärleken är. Den träffade så hårt i hjärtat och jag hade kunnat börja storlipa. Fällde flera tårar och jag var glad att jag satt i mörkret. Tänkte så mycket på farmor. Saknar henne.
