Så här är det
Min farmor, tillika gudmor, lever inte längre. Imorgon kommer dödsannonsen ut i GP. Då ska jag köpa tidningen. Jag har haft så mycket att göra på jobbet och i övrigt har jag sysselsatt mig med annat för att slippa tänka. Men när jag minst anar det kommer det ikapp mig. Särskilt som jag samtidigt upplever en taskig stämning på jobbet. När allt kommer över mig vill jag bara hem och gömma mig. Då vill jag inte vara med längre.
Häromdagen blev jag ursinnig på min fågel som inte ville sluta skälla. Hon var helt outhärdlig och jag blev så fruktansvärt arg på henne. Sen började jag gråta. Jag är allt annat än stabil just nu. Varannan dag kan jag vara pigg och känna att det går bra, men däremellan är jag ledsen, nere, orkeslös.
Ikväll ska jag rå om mig själv. Eller iaf inte göra ngt jag inte måste. Ensamvargen i mig uppskattar det fortfarande - även om jag gärna träffar Emil. Vi är ihop. Det känns konstigt - för det är underbart!
Vi trivs så bra ihop och jag trodde verkligen inte det var möjligt att träffa ngn där kemin stämmer så bra. I fem, snart sex år, har jag varit singel och så träffar jag honom under den här jobbiga hösten. Det är en omställning, men jag vet inte när ngt kändes så rätt och jag ska visa honom den glada, levnadsglada och lyckliga tjejen jag kan vara. Men jag måste få sörja lite först. Och han är så stöttande. Fina Emil! Är så otroligt tacksam att jag har honom ♥
Kommentarer
Trackback
