Där satt den

Rakt i hjärtat bara. Sårad, igen. Jäkla skit. Både hjärta och stolthet för att jag inte lyssnat på min magkänslan ordentligt. Eller jo, lyssnat och förstått har jag - men jag antar att man aldrig vänjer sig att bli sårad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0