Världens bästa farmor
Idag hölls begravningen för farmor i Näsets kyrka. Det var så fint! En mängd blomsterkransar med hälsningar från släkt och vänner. Trots hennes höga ålder hade hon kvar många vänner som kom - gamla arbetskamrater sedan hennes tid som jurist på länsskolnämnden, hennes vänner från kyrkan, släktingar från hela landet och alla talade de om farmor likadant. Godhjärtat, en person med mycket humor, en som aldrig dömde, pigg och glad, stolt över sina barn och barnbarn och hade alltid något att berätta.
Jag minns särskilt hur mycket jag älskade när hon läste om tant Grön, tant Brun och tant Gredelin för oss. I höstats berättade hon för mig om att hon hade drömt att hon blev tillfrågad att läsa för barnen på biblioteket - men cancern som spridit sig till munnen gjorde att hon inte kunde tala särskilt bra längre. Hon var så ledsen för det.
En begravning gör saker och ting mycket mer definitivt. När kistan bars ut till bilen som sedan körde iväg kändes det som en viss tyngd lättade. Jag har inte varit mig själv på länge. Jag tappar ord, har ingen lust med något, glömmer saker, känner mig nere och har ingen aning om varför. Stress, press, saknad, sorg... Utöver min vanliga höstdepp...
Jag hoppas att det snart ska släppa och att jag pö om pö ska komma tillbaka. Till mig själv.
Och farmor - du är saknad. Du lever kvar i så många minnen, i så många hjärtan. Jag ska minnas dig med glädje. Jag är stolt över dig (särskilt över att du oljade in din altan med golvmoppen - med färg istället för olja)
Kommentarer
Trackback
