Kemi




Upplever någon alls den där himlastormande romansen verkligen? Jag har kommit till en tid där jag trivs väldigt bra i mitt egna sällskap och längtar inte längre efter att träffa ngn i det närmaste. För det är jobbigt att precis ha börjat träffa någon. Har inte tid för det. Och jag orkar inte anstränga mig för att någon ska tycka om mig, eller behöva oroa mig för om han tänker på mig, tycker om mig som den jag är eller anstränga sig för att tvinga fram en kemi. 
 
KEMI är tusan nästan allt. Nästan. 
 
Jag älskar den personen jag är tillsammans med mina närmsta vänner och med min familj. För att jag vet att de tycker om mig för den jag är. Jag behöver inte tvinga fram samtalsämnen eller skämt. Allt kommer så naturligt. Och gör det inte det så är det helt okej med tystnad. Den kan vara mycket behaglig i rätt sällskap. 
 
 
 
 
 
 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0