Blondinbella




Idag och igår har jag läst i Blondinbellas senaste bok "Isabellas hemligheter". Fick den av Tina. Faktum är att jag nog inte ens tänkt tanken att köpa boken - jag är ju ingen karriärist. Men hon är ung. Som jag, visst? Visst är hon en entrepenör som jag inte kommer bli. Men hon ger tips och råd om mycket i arbetslivet och man behöver inte vara en karriärist för att uppskatta hennes bok.

De roligaste sidorna att läsa var om hennes privatliv. Såklart. Alltid det snaskigaste där, men också det som är så gemensamt för så många. Alla tampas med familjen, klasskamrater, att passa in och framför allt kärleken.

Igår läste jag delen som handlade om hennes privatliv och insåg att jag så många ggr inte satt mig själv i första rummet. Liksom så många andra tjejer har jag gett upp så mycket för att passa någon annan (läs: killar). Det är först det senaste som jag blivit mer egoistisk i den meningen att jag sett till vad jag behöver. Det har varit ett måste denna våren.

Ändå är jag tillbaka i samma hjulspår. Två dagar i rad har jag bestämt att träffa en kille som jag pratat med rätt länge men det har liksom inte blivit av att vi setts och så det senaste är det han som varit på om att ta en kaffe. JA, okej - vi tar en kaffe då. (i ärlighetens namn är vi inte ens särskilt lika och jag tror inte vi hade passat ihop) Två dagar i rad har han ställt in. Igår läste jag i Bellas bok om hur viktigt det är att känna efter och säga ifrån. Jag vill inte bli behandlad på det viset.

Vill han ses får han för sjutton se till att han tar sig tid för mig. Jag är alldeles för bra för att bli behandlad så. Nästa gång är det för sent. Idiot.

Ändå är det jag som känner mig som den största idioten. Där har jag gått o fixat mig och planerat in, avsatt tid och ignorerat att jag egentligen är trött, inte känner för det eller har annat för mig. Så nu sitter jag här i soffan ikväll, sminkad och håret nytvättat och fint.

Blondinbella - tack för  att du delar med dig! Ska ta till mig dina kloka ord. Men det kommer nog dröja innan jag ber någon ringa upp och be om ursäkt. Haha, det tyckte jag var bra gjort!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0