Min vackra
Första beskedet kom någon gång i augusti. Har fortfarande inte riktigt förstått eller kanske velat ta till mig det, men nu är det dags och jag har fortfarande inte riktigt förstått. Pappas gråt gjorde det verkligt för en stund, sköterskans lugnande ord gav mig hopp och nu litar vi på att allt går vägen imorgon. Åh, va jag längtar till på torsdag när jag får prata med dig igen! För det får jag... ♥
Kommentarer
Trackback
