Kaxig..?
Jag skulle vilja bli kär. Liksom för att känna hur det känns. Igen. Sist jag var kär minns jag inte ens. På riktigt helt och fullt ut? När var det? Och hur kändes det? Denna ggn hade det varit gött om det var besvarat - kanske blir roligare då?
Ähh, det kommer väl. Är bara rädd att jag snart är alldeles för självständig och trivs för bra i ensamhet. Mitt eget sällskap är det bästa - för det mesta.
Missförstå mig rätt. Jag tycker verkligen om andra människor. Men jag har aldrig upplevt de där fjärilarna.. Förutom när jag var kär i L. Men då gick jag i 7:an och det var inte besvarat. Kär kanske jag inte heller var förresten. Förälskad är nog ledordet i mitt liv. Jag känner mycket och starkt för människor och jag är snabb när det kommer till förälskelser för jag tycker det är härligt. Jag tycker om att tycka om folk, tycker om att uppleva någon annan, bli uppmärksammad och uppmärksamma. Men kärlek? Har det någonsin varit det på riktigt?
Jag tycker om att ha ngn att tänka på sådär extra mycket. Och ibland vill jag känna mer än jag gör. Men numer orkar jag inte bry mig om mycket mer än mina egna faktiskta känslor. Varför ödsla tid på killar som inte är rätt för mig?
Folk säger numer att jag är kaxig. Aldrig förr har jag fått höra det. Aldrig har jag blivit förknippad med det ordet och jag har aldrig identifierat mig med det. Säger någon kaxig så tänker jag på kickers-tjejer eller uppkäftiga snorungar. Hur blev jag kaxig?
Kommentarer
Trackback
