Artighet går hem hos mig...!
Har varit på barnkalas sedan kl 16. Maeja och två andra barn plus en massa massa vuxna. Tårta, paket och en massa ballonger som var mer uppskattade av vissa än av andra. Efteråt beställde vi pizza och vi drack vin. Härligt, lugn kväll. Var ruskigt trött och redo att krypa ner i sängen hemma.
På väg därifrån ringde jag Lollo och jag hamnade en sväng på takterassen på Scadic Rubinen. Vi satt och pratade ett tag och snart kommer det fram en kille och drar klassikern "Har inte vi setts förut?" Stackarn, babyface såg inte äldre ut än 18. "Nej, tack det tror jag inte.." Snart kommer hans vän och ber om ursäkt för babyface och tar skyndsamt med honom därifrån då han ser att han besvärat oss.
Efter en stund kommer babyface tillbaka och börjar prata med en annan tjej i vårt sällskap. Fine by me. Hans vän börjar prata med mig för Lollo är på toaletten. Killen har läst tre år på arkitektutbildningen och har två år kvar till sin master, dessutom vet han precis vad det är för ngt jag läser så jag slapp förklara.
Han är ung, alldeles för ung för mig, men tusan så trevlig och artig. Till sist vill han att jag ska ta hans nummer, fastän han fattat att jag tycker han är ung. "Tack, vännen, men inte idag, vi ses säkert igen" ler jag uppmuntrande mot honom. Han går tillbaka till sitt gäng han kom med. Men innan han går från stället och vidare ut i natten så frågar han en sista gång. Jag sa till honom att jag dejtade en annan som en nödlögn i sammanhanget, men han menade att om det inte blir något av det där dejtandet med den där killen så kunde jag väl höra av mig? Okej, då. Han var alldeles för artig för att motstå. Han fick skriva in sitt telefonnummer och han skriver in sitt namn, plus efternamn som om jag skulle ha många med hans namn i min telefon, och låter det vara så. Han ringer inte upp sin telefon för att få mitt nummer. Han lämnar det åt mig. Respekt.
Synd att han är född 1990.
Natti...!
bild målad av en annan arkitekt...ser ni att det ska föreställa mig? :)
Kommentarer
Trackback
