emelieholmberg

Lovade ju att återkomma...

PU-samtalet gick bra. En timma satt vi bara. Sen hade vi ingenting mer att säga varandra. Ungefär. Jag var orolig att jag skulle börja storlipa. Jag har haft ett turbulent år. Mycket ups and downs. Men jag tror han fattade att jag inte ville prata om dem. Sa iaf vad jag tyckte var jobbigt och där lyckades jag komma undan med blossande röda kinder och tårade ögon. Inte mer. Varför är jag så jäkla gråtmild???? Jag berättade om min önskan om att börja studera. Det var nog bra att få ur sig det. Att jag liksom inte hade några ambitioner att klättra vidare inom företaget. Min position passar mig utmärkt. 75-80% är alldeles lagom. Hinner med annat. Mitt liv typ.