Dags att kliva över tröskeln
Jag är så van att bli sårad så istället för att förvänta mig något längre ställer jag mig känslomässigt in på att känna mig sårad. Flera ggr har det hänt. Kroppen ställer in som en klocka. Om ingenting vettigt hänt i en relation brukar man lägga ner den. Men är det på väg att hända mer saker, fast hela tiden men det ändå inte händer något - då blir jag sårad. Flera ggr har det hänt och nu är jag så inställd på det alla ggr att om man inte hoppar över tröskeln snart så orkar jag inte mer. Jag lägger ner och antar att relationen är uppbyggd på endast mina åtaganden. Och jag blir ledsen när jag inser att något man tycker om inte är på samma bana. Och när man blir motbevisad är det svårt att komma tillbaka till glädjen och automatiskt förstör jag själv relationen jag hade hoppats kunna bygga något vettigt av. Det är för att jag är så otålig. Allt eller inget. Det velas för mycket. Mig ska man våga satsa på. Punkt.
you feel me?
Kommentarer
Trackback
