emelieholmberg

Jag har insett att jag är väldigt stressad. Egentligen som person. Jag tar åt mig saker väldigt personligt, när man ska ta det proffessionellt. Tänker på jobb-relaterade grejer väldigt ofta när jag är ledig. Är nog bra jag inte jobbar 100% just nu. Sedan jag började där jag jobbar nu har stressfaktorn höjts och jag har nog haft ganska svårt att anpassa mig till ett helt nytt arbetssätt, när man varit invand i ett annat. Jag har dock antagit uppgifter och tyckt det varit skoj, men vissa rutiner gillar jag inte och tycker är jobbiga.

I lördags morse vaknade jag av att jag grät. Jag hade just haft en dröm. Om jobbet såklart. Sen ska jag säga att det inte bara är jobbet som stressar mig - jag har så mycket runt om som jag måste hinna med. Påtryckningar från olika håll har gjort att jag inte vet vad jag ska börja med. Jag är fullkomligt planeringsgalen, men jag har ingen möjlighet att planera. Detta pga att jag inte fått ngt schema för de närmaste veckorna och jag är beroende av många andra när andra har tid. Har lite svårt att planera när jag inte ska göra saker bara på egen hand. Är kanske lite av en ensamvarg ändå?

Nä, nu ska jag städa undan här för äntligen blir det besiktning av lägenheten. Då kan jag ju bocka av det iaf.