emelieholmberg

Jag mår inte bra. Jag har alltid inbillat mig själv att genom att erkänna för mig själv hur det verkligen står till kan jag ta mig till nästa steg. Min ständiga fråga är när nästa steg kommer...

Har haft en skitdålig dag.
Invigningen var rolig, men jag och många med mig var förbaskat trötta. Nu vill jag bara ha en paus. Ute är det sommar...undrar när jag får njuta av den...? Idag har jag dessutom blivit nertrampad till botten. Jäkla jobb o ta sig uppåt. Men jag kanske överdriver?? Carro aka Puff kom till jobbet i fredags. Mitt hjärta brast, som jag har missunnat henne!  Det gör så ont i mig att jag bara tänker på mig själv nu och hur ensam jag är. Men jag är inte ensam. Bara psykiskt tror jag. Har nämligen alldeles underbara människor ikring mig. Underbara jobbarkompisar, finaste familjen ever, de mest kärleksfulla vänner man kan tänka sig...Min fantastiska storebror kom förbi jobbet förut och hämtade min hemnyckel. Han målade mitt vardagsrum som jag lagt på is så länge. Tack, tack, tack! Är så tacksam!

Ibland funkar det inte utan dig. Ikväll funkar det inte utan dig.
Tittar till dig ibland, men jag förstår att du gått vidare. Fortsätter jakten. Men i mitt hjärta fattas en bit.