emelieholmberg

Usch.. Va dåligt man har mått..

Satt o rensade i mina lådor lite nyss.. det är en sån dag idag. Men jag slogs av alla mina dagböcker - har hur många som helst! Och de flesta är fulla av sorg..! Varför låter man sig själv hamna i svackor?? Visst är det skönt o ha ett good cry ibland, men inte så ofta som jag haft de senaste åren..! Det värsta året var nog ändå 2006. Fy, det är så man börjar gråta när man läser, det var så mkt känslor! Och jag vet ju precis hur det var..jobbigt att återuppleva. Mer eller mindre hela det året var bara kass.

Vänner som svek, killar som sårade, hudproblem som förvärrade, alldeles för mkt arbete, för mkt fylla för att dränka mina sorger. Och det värsta har jag nämnt allra först. Vänner måste hålla ihop! Vänner är det starkaste man har, när man inte orkar prata med sin familj, när man inte vill prata med sin familj - för att man alltid varit den stabila storasystern, den duktiga  - man vill inte ändra på en bra bild av sig själv. Men med de närmaste vännerna kan man alltid visa sina svagheter. Men vad händer när man inte känner att man har den vännen där längre? Vem ska man då ty sig till? Jag förstår till100% att man inte kan höras varje dag och att det är svårt att hinna med alla alltid - men låt det aldrig bli stelt emellan dina vänner och dig själv. Det är de som finns där alltid. Det är dem som betyder allt i slutändan.

Men det som inte dödar - stärker, så var det va?
Är ganska trygg i mig själv numer faktiskt.. Har övervunnit mina gråa dagar, at last!

Killar kommer och går - oftast går dem. För man funkar inte alltid tillsammans..
Och jag tänker bli mer kräsen och inte falla för fel, de som sårar mig..

Never settle with anything but perfect !
sa mamma en gång.. det har satt sig