emelieholmberg

Under picknicken med tjejerna förra söndagen diskuterades bland annat rakning av ben och diverse metoder. Epilatorer har för mig aldrig varit ett alternativ, smärträdd som jag är. Antonia propsade på ett långvarigt resultat och jag skulle aldrig argumentera mot detta. Men att långsamt dra ur hårstråna med känslan "Aj, helvete!" (som hon så målande beskrev) tilltalade mig föga. Hellre rakar jag mina ben smärtfritt med min älskade Venushyvel en aning oftare än att utsätta mig för smärtan.

Vaxning pratades det också om - och jag var nog här den enda som fortfarande kunde kalla mig a waxvirgin som de uttrycker i reklamen. Men under torsdagens shopping med min familj bestämde jag mig för att ändå göra ett försök. Jag köpte dessa waxstripes och kom hem, satte mig i vardagsrummet och bestämde mig. Benen hade blivit alldeles för håriga under långbyxorna och det var helt enkelt dags (jag skyller på solens frånvaro och mitt ihärdiga arbetande)