Tisdag 16:e december
Ja...imorgon ska jag fira lillejulafton med farmor o resten av familjen. Detta för att vår älskade farmor ska åka till Gotland över jul.. Det är liksom lite tomt utan ´henne den 24:e.. Men vi får väl dela med oss till våra kusiner på ön...då då!
När man börjar så sent som jag gör idag - 15:00, så borde man hinna med en massa saker på förmiddagen.
Har jag gjort det? Nej. Jag fastnade framför den förbenade datorn - alldeles för mycket trevligt folk på msn och diverse forum. Och alldeles för bra musik för att jag skulle sätta på lurarna och lyssna på radion under promenaden. Man skjuter liksom upp saker och snart så är klockan tillräckligt för att du faktiskt inte hinner göra de saker du tänkt - för nu måste du duscha och göra dig klar för dagen - och visst skulle det vara gott med lite mat i magen? Jag tror inte jag är ensam om detta fenomen.
Jag måste bara berätta om min hemska morgon. Jag blev så skrämd! Och ja - det handlar om min fågel. =)
Men jag trodde verkligen inte att hon skulle leva nu. Att ännu en fågel gått ett hemskt öde till mötes i denna lägenhet. Den kanske är förbannad? Sikken en tur att jag ska flytta härifrån snart isf.
Klockan 06:23 vaknade jag av att Tuffe verkligen skrek ute i vardagsrummet, flaxade med vingarna och fjädrarna flög ikring. Plötsligt hör jag ett duns. Och ett duns till. Jag flyger upp ur sängen och rusar in i vardagsrummet. Beckmörkt och det enda ljus som finns är såklart från fönstren - det enda stället hon också ser så självklart flyger hon dit och snart ligger hon på golvet. Jag tänder en lampa så hon ska se var hon är. Det gick bra för henne för hon flyger snart igen och sätter sig på hyllan. Skönt. Jag lämnar lampan på så hon ska se var hon kan ta vägen. Strax hör jag ett duns till och flaxande vingar. Mina ljusstakar ramlar ner från en hylla och hon blir såklart jätterädd. Ramlar in bakom soffan. Det verkade ändå gå bra, men hon flyger inte fram igen. Jag tittar till henne och inser att hon nog är ok ändå.
Lägger mig igen och försöker lyssna ifall hon kan flyga upp igen o sätta sig någonstans. Men nej.. John Blund gör ett besök igen och lämnar mig med mardrömmar. När jag vaknar igen springer jag ut i vardagsrummet för att titta till henne. BORTA! Var är hon? Mitt hjärta?? Min älskade sambo?? Hon sitter på tavlan och tittar dumt på mig. Hon var okej. Skönt.
När man börjar så sent som jag gör idag - 15:00, så borde man hinna med en massa saker på förmiddagen.
Har jag gjort det? Nej. Jag fastnade framför den förbenade datorn - alldeles för mycket trevligt folk på msn och diverse forum. Och alldeles för bra musik för att jag skulle sätta på lurarna och lyssna på radion under promenaden. Man skjuter liksom upp saker och snart så är klockan tillräckligt för att du faktiskt inte hinner göra de saker du tänkt - för nu måste du duscha och göra dig klar för dagen - och visst skulle det vara gott med lite mat i magen? Jag tror inte jag är ensam om detta fenomen.
Jag måste bara berätta om min hemska morgon. Jag blev så skrämd! Och ja - det handlar om min fågel. =)
Men jag trodde verkligen inte att hon skulle leva nu. Att ännu en fågel gått ett hemskt öde till mötes i denna lägenhet. Den kanske är förbannad? Sikken en tur att jag ska flytta härifrån snart isf.
Klockan 06:23 vaknade jag av att Tuffe verkligen skrek ute i vardagsrummet, flaxade med vingarna och fjädrarna flög ikring. Plötsligt hör jag ett duns. Och ett duns till. Jag flyger upp ur sängen och rusar in i vardagsrummet. Beckmörkt och det enda ljus som finns är såklart från fönstren - det enda stället hon också ser så självklart flyger hon dit och snart ligger hon på golvet. Jag tänder en lampa så hon ska se var hon är. Det gick bra för henne för hon flyger snart igen och sätter sig på hyllan. Skönt. Jag lämnar lampan på så hon ska se var hon kan ta vägen. Strax hör jag ett duns till och flaxande vingar. Mina ljusstakar ramlar ner från en hylla och hon blir såklart jätterädd. Ramlar in bakom soffan. Det verkade ändå gå bra, men hon flyger inte fram igen. Jag tittar till henne och inser att hon nog är ok ändå.
Lägger mig igen och försöker lyssna ifall hon kan flyga upp igen o sätta sig någonstans. Men nej.. John Blund gör ett besök igen och lämnar mig med mardrömmar. När jag vaknar igen springer jag ut i vardagsrummet för att titta till henne. BORTA! Var är hon? Mitt hjärta?? Min älskade sambo?? Hon sitter på tavlan och tittar dumt på mig. Hon var okej. Skönt.
Kommentarer
Postat av: alexandra
varför låser du inte in henne i sin bur på natten?
Trackback
