Mardröm - hur ska jag tolka?
Haha jag drömde en mardröm inatt. Jag minns den väl för att jag kunde inte somna sen på ett tag. Vart livrädd. Tror nog för mycket på spökhistorier.
Det började med att jag var på Hyresnämnden (ska jobba där imorgon och fredag så det kanske var därför jag drömde om den, men jag vet inte) Jag gick in i ett rum och plötsligt tillhörde det min farmor. Fick jag för mig.
Jag gick fram till en gammal hylla, du vet med en lucka som man kan fälla ut så kan man ha det som ett skrivbord. En gammal i trä, stor och robust. Jag skymtade en silhuett och tittade närmare. Då framträdde en kvinna, en äldre dam (men ett spöke såklart) Hon blev tydligare ju mer jag erkände för mig själv att jag faktiskt såg henne. Hon var blond, smal och vacker. Hon hade en lila dräkt på sig.
Jag sa hej och hon log sitt bredaste leende, glad att någon pratade med henne. Hon var vänlig. Vi sa inte så mycket.
Sen blir det lite svårare att minnas. Men på något vis var kvinnan en avlägsen kusin till min farmor. Död, då - spöke ju.
Då handlar drömmen plötsligt istället om min kusin, som bor i USA och inte träffat sedan jag var 5 år. (kanske för att jag pratade med honom häromdagen?) Här är det lite luddigt.
Men i den sista "scenen" som jag kommer ihåg innan jag vakade var att mina handskar satt på ett par händer. (hur jag nu kunde hoppa dit, och vilken roll Michell hade i drömmen har jag ingen aning om) Jag ville verkligen åt mina handskar, men händerna vinkade och ville inte att jag skulle ta av handskarna från dem. Precis innan jag vaknade tog de istället tag i mina händer när jag försökte komma åt handskarna. Och började dra ner.
Jag minns att jag vaknade av att jag inte kunde säga åt händerna att sluta då jag är hes. Så för säkerhets skull sa jag "sluta" när jag hade vaknat. Hahaha!
Jag misstänker att den sista också var ett spöke. Det fanns liksom ingen kropp, bara handskar, egentligen. Men det var inte damen från början av drömmen.
Haha, jag var livrädd för de där händerna och ville inte börja drömma om något sådant igen så jag hade jättesvårt att somna. Nu kan jag skratta åt mig, men jag intalade mig verkligen högt och tydligt att det bara var en dröm och att det inte finns något spöke här.
Det började med att jag var på Hyresnämnden (ska jobba där imorgon och fredag så det kanske var därför jag drömde om den, men jag vet inte) Jag gick in i ett rum och plötsligt tillhörde det min farmor. Fick jag för mig.
Jag gick fram till en gammal hylla, du vet med en lucka som man kan fälla ut så kan man ha det som ett skrivbord. En gammal i trä, stor och robust. Jag skymtade en silhuett och tittade närmare. Då framträdde en kvinna, en äldre dam (men ett spöke såklart) Hon blev tydligare ju mer jag erkände för mig själv att jag faktiskt såg henne. Hon var blond, smal och vacker. Hon hade en lila dräkt på sig.
Jag sa hej och hon log sitt bredaste leende, glad att någon pratade med henne. Hon var vänlig. Vi sa inte så mycket.
Sen blir det lite svårare att minnas. Men på något vis var kvinnan en avlägsen kusin till min farmor. Död, då - spöke ju.
Då handlar drömmen plötsligt istället om min kusin, som bor i USA och inte träffat sedan jag var 5 år. (kanske för att jag pratade med honom häromdagen?) Här är det lite luddigt.
Men i den sista "scenen" som jag kommer ihåg innan jag vakade var att mina handskar satt på ett par händer. (hur jag nu kunde hoppa dit, och vilken roll Michell hade i drömmen har jag ingen aning om) Jag ville verkligen åt mina handskar, men händerna vinkade och ville inte att jag skulle ta av handskarna från dem. Precis innan jag vaknade tog de istället tag i mina händer när jag försökte komma åt handskarna. Och började dra ner.
Jag minns att jag vaknade av att jag inte kunde säga åt händerna att sluta då jag är hes. Så för säkerhets skull sa jag "sluta" när jag hade vaknat. Hahaha!
Jag misstänker att den sista också var ett spöke. Det fanns liksom ingen kropp, bara handskar, egentligen. Men det var inte damen från början av drömmen.
Haha, jag var livrädd för de där händerna och ville inte börja drömma om något sådant igen så jag hade jättesvårt att somna. Nu kan jag skratta åt mig, men jag intalade mig verkligen högt och tydligt att det bara var en dröm och att det inte finns något spöke här.
Kommentarer
Trackback
