Möte i matbutiken
Ibland har man liksom funderat över varför man inte snubblar över sin kärlek på Ica. Det känns som att det är där man hänger mest, eller kanske oftast. Förutom hemma eller på jobbet.
Det är såhär. Man (läs jag) är alldeles för blyg. Igår när jag stod i grönsaksdisken på Ica såg jag en ruggigt söt kille. Hur fin som helst. Och så kom jag på att jag kände igen honom. Han jobbar på tingsrätten. Jag möter honom i matsalen varje dag.
Jag har nu två alternativ:
1. Jag ler, nickar o säger hej. Visar att jag känner igen honom. Kanske det kan öppna för konversation?
2. Jag böjer huvudet och låtsas fundera över dagens inköp, alltför upptagen för att notera människor ikring mig.
Jag väljer alternativ 2. Dessutom glömde jag ändå morötterna. Skit också.
Men det är iaf därför som jag aldrig kommer möta kärleken på Ica. Sätter mitt hopp till Coop.
